DISKUTERBARA PRIORITERINGAR (alternativt: EKOLOGISKA SVERDEMOKRATER)
DISKUTERBARA PRIORITERINGAR
(alternativt: EKOLOGISKA SVERDEMOKRATER)
Länsstyrelsen i Värmland har förbjudit en skogsägare att avverka mogen skog i vanligt traditionellt skogsbruk. Orsaken är, att man har hittat bestånd av bombmurklor på marken. En art som av någon ”expert” har bedömts som utrotningshotad. Är detta verkligen en konstruktiv strategi för en aktiv och vetenskapsbaserad miljöpolitik? Är det inte i stället just sådana här myndighetsbeslut som gör, att det är så svårt att få allmänheten och därmed politiker att inse, att världens allt överskuggande överlevnadsproblem är de snabba klimatförändringarna. Och att det är just därför, som all brunkol, ja så mycket fossil energi som möjligt, borde stanna kvar i marken. Sådana här Länsstyrelsebeslut gör, att folk i allmänhet och politiker i synnerhet bara rycker på axlar åt allt vad vi biologer än säger. Denna ensidiga satsning på just artbevarande tar helt bort fokus från väsentligheterna för liv på vår planet.
Dessutom vet vi, att den temperaturhöjning, som just nu pågår tillsammans med alla luft- vatten- och markföroreningar, kommer i grunden på sikt att ändra på varje odlingsbetingelse, ja på varje ekosystems artsammansättning och produktionsförmåga. Och observera ! detta i sin tur innebär i praktiken, att det spelar ingen roll vilka bevarandeåtgärder vi än sätter in i dag, hur stora områden vi än fridlyser, hur mycket skogsmark vi än tar bort från traditionsenligt skogsbruk, det kommer likväl vara klimatförändringarna och föroreningarna, som i längden kommer att bestämma, om en art skall överleva eller dö ut i framtiden. Det är därför som vi, i stället för att till varje pris försöka bevara just dagens biologiska mångfald, borde lägga all kraft på att förhindra den nu pågående temperaturhöjning och alla dessa i allra högsta grad pågående föroreningar, om vi vill bevara de arter, som finns i vår natur i dag.
Alla dessa detaljerade särintressen och artbevarandeideér tar i många fall helt bort fokus från den ekologiska helhetsbilden och från de verkligt brännande frågorna. Därmed minskas också motiven för att genomföra de absolut nödvändiga motåtgärder för att komma till rätta med sådana problem i världen som livsmedelsförsörjningen under pågående klimatförändringar, ökenutbredningar och höjda havsnivåer med efterföljande folkvandringar som följd. Kom ihåg att klimatfrågan kan mycket väl utvecklas till att bli mänsklighetens verkliga ödesfråga.
Inte minst kommer det världsvida kemikalie- och medicinläckageeländet att avsevärt förminska möjligheter till anständigt liv på många platser. Ja, hela civilisationer håller på att utplånas, men i Sverige diskuterar vi i all oändlighet, hur vi skall kunna få den vitryggiga hackspetten och större salamandern att överleva och om vi skall ha 250 eller 400 vargar i våra skogar. Nu anser tydligen också Länsstyrelsen i Värmland av alla Länsstyrelser, att en skogsägare inte skall få sköta sin skog på vanligt, traditionellt sätt.
Får jag påminna om några fakta i ämnet. Modeordet för dagens miljövård är biologisk mångfald. Och visst, i vissa fall kan bevarandet av mångfalden vara betydelsefullt. Men inte alls i den utsträckning som begreppet används idag, då omsorgen om artbevarandet inom den biologiska mångfalden går före praktiskt taget allt annat. Är det något vi har gott om på det här klotet, så är det just arter.
Som exempel kan nämnas, att vi i vårt land har nästan 300 olika arter av blomflugor, vi har 32 olika arter av stickmyggor, vi har 17 olika arter av björnbär, och 12 olika arter av blåvingar, vi har 14 olika arter av maskrosor osv. osv. Vissa av dessa arter är dessutom så lika, att de kan morfologiskt (utseendemässigt) skiljas åt endast med hjälp av mikroskop. Hur många av dessa mycket lika arter, som kan skiljas åt fysiologiskt (funktionellt), vet vi mycket lite om.
I Sverige har vi 90 000 beskrivna flercelliga obs! flercelliga arter av djur och växter. I världen är motsvarande siffra 1,7 miljoner. Men ledande expertis inom området uppskattar, att det finns mellan 5 och 100 miljoner arter till i världen, som ännu inte är upptäckta. Tänk vad vi kanske går miste om genom att inte känna till huvuddelen av dessa. Tänk om våra utomordentligt kunniga taxonomer och systematiker hade åkt ut i världen, som sentida Linnélärjungar, och upptäckt dessa ännu okända arter, istället för att sitta här hemma och kalkullera över och bekymra sig om, huruvida en eller annan obetydlig art skulle kunna misstänkas minska i antal.
Dessutom gäller omsorgen om den biologiska mångfalden endast flercelliga arter, trots att vi vet, att de encelliga organismerna är minst lika viktiga. Varför är det ingen som bryr sig om dessa organismer? Var håller alla mikrobiologer hus i den allmänna debatten?
Och observera, det finns dom som anser, att vi har fler arter i skogen i vårt land i dag, än vi hade för hundra år sedan. Detta tack vare den ständigt pågående invandringen. Det märkliga är, att av någon underlig anledning är nästan alla ekologer fientligt inställda just till denna invandring, alltså något slags ekologiska sverigedemokrater.
Dagens tolkning av begreppet biologisk mångfald är alldeles för snäv. FN:s resolution om den biologiska mångfalden, och Sveriges Riksdags nationella mål handlar inte bara om själva artbevarandet i sig, utan också, vilket är helt bortglömt i den allmänna debatten, om bevarandet av den genetiska mångfalden inom arten. Och då naturligtvis i främsta rummet, om den genetiska variationens bevarande inom de arter, som betjänar människan på olika sätt.
Nog borde det vara väsentligare, att ta fram ekologiska, klimatrelaterade detaljkunskaper, om odlade arters och våra viktigaste skogsträds och deras symbionters produktionspotentialer under varierande klimatförhållande, än att till varje pris hålla liv i varenda art av skalbaggar eller hackspettar eller salamandrar eller murklorr eller…….
Skall vi verkligen behöva vänta på, att man får en värmebölja i USA på 4 månader med 40 grader varje dag och med efterföljande bränder i Kalifornien och kanske t.o.m. i New York och Washington, innan världens stora ledare får klart för sig, att något verkligt radikalt måste genomföras snarast för att aktivt påverka den nu pågående klimatförändringen?
Lars Christersson, Professor emeritus, SLU, Uppsala
www.larschristersson.blogg.se
0760 16 80 28