FÖRLEGAT OM BIOLOGISK MÅNGFALD
Förlegat om biologisk mångfald.
Den biologiska mångfaldens lov besjungs i alla möjliga tonarter av Kommunalrådet Maria Gardfjell och Riksdagsledamoten Niclas Malmberg, båda Miljöpartiet. Detta sker i en debattartikel i UNT (7/8) angående SLU:s renoveringsåtgärder av gamla dikningsarbeten på Kungsängen. Med Rektor i spetsen redogör och motiverar mina kolleger på SLU vidtagna åtgärder (UNT 14/10).
Kommunalrådet och Riksdagsledamoten passar samtidigt också på att dra en lans för att bevara den biologiska mångfald vi har i dag. Och det är naturligtvis alldeles utmärkt. Men frågan är hur relevant den frågeställningen är?
Människans aktiviteter sätter spår i våra ekosystem över hela jorden, ja, inte bara spår, vi människor håller på att förändra våra ekosystem överallt där vi drar fram. Vi tillför luften, vattnet och marken ämnen som tidigare inte funnits där, eller som funnits där men i mycket lägre koncentrationer. Allt påverkar växt- och djurlivet. Men mycket värre än föroreningar och andra mänskliga avtryck är klimatförändringarna.
För Sveriges del med vårt nordliga läge är det utan tveka så, att det är framför allt temperaturhöjningarna, som kommer att avgöra, om en växtart, en blomma, en fjäril, en svamp, ett däggdjur mm. kommer att finnas i framtiden i Sverige eller ej. För andra klimatzoner gör man delvis andra bedömningar (se Nature 10/8, 2016)
Kan vi inte få stopp på denna temperaturhöjning, spelar det ingen roll vad vi än gör för att bevara just de arter vi har i dag. Vi kan fridlysa hur stora områden som helst, vi kan rödlista varenda art, det är ändå klimatet och då främst temperaturen, som kommer att avgöra, vilka arter som klarar sig och vilka som går under.
Vad beträffar växter och en del andra organismer är orsaken till att det förhåller sig på detta sätt den enorma konkurrens om näring, om vatten, om ljus, dvs. energi, som förekommer på alla nivåer i ett ekosystem. Och observera att varje fysiologisk process i ett ekosystem, hur stor eller hur liten den än må vara, har sitt temperaturoptimum. Sedan är frågan hur breda resp. smala dessa optima är och var de ligger, som blir avgörande för, om en art skall överleva eller konkurreras ut.
Men våra Miljöpolitiska representanter i Uppsala nöjer sig inte med att bara propagera för bibehållandet av just dagens biologiska mångfald. De berömmer sitt parti också för att ha gjort ”en historiskt stor förstärkning av naturvårdsbudgeten”. Men samtidigt är de så ärliga, att de erkänner att ”det saknas ännu ett helhetsgrepp över hur statliga myndigheter agerar i frågor som rör biologisk mångfald”.
Får jag då föreslår, apropå detta helhetsgrepp, att Miljöpartiet börjar skilja på vad som är väsentligt och direkt oväsentligt. Börjar inse att den biologiska mångfalden vi har just i dag, kommer i grunden att förändras, om vi inte får stopp på de pågående klimatförändringarna. Detta gäller oavsett om vi så fridlyser hela landet eller om vi rödlistar alla våra arter.
Tänk om våra miljöpolitiska representanter från Uppsala, nu när Miljöpartiet ändå sitter i Regeringen, skulle, i stället för att förfasa sig över att SLU rensar upp i några täckdiken på Kungsängen, ägna sig åt väsentligheter
Tänk om…
(1) Miljöpartiet i Regeringsställning kunde se till att brunkolen i Tyskland verkligen får stanna i marken
(2) Miljöpartiet i Regeringsställning kunde se till, att det radioaktivt förorenat avfallet från våra kärnkraftverk upparbetas och återvinns och inte grävs ner i marken
(3) Miljöpartiet i Regeringsställning kunde bidrag till att subventionerna världen över på 560 miljarder dollar om året till oljeprospektering succesivt minskas för att slutligen helt försvinna. Detta skulle betyda, att alternativa energikällor kunde få en rimlig ekonomisk, energimässig och därmed ekologisk roll att spela på vår planet. Sverige skall som bekant vara fossilfritt år 2030 (gäller detta även all flygtrafik????). Naturskydds-föreningens förre generalsekreterare och uppsalabo Svante Axelsson har, som bekant blivit utsedd till nationell samordnare för detta jätteprojekt, så nu skall det förhoppningsvis bli fart på det hela. På skogssidan gör vi allt, vad vi kan för att hjälpa till.
(4) Miljöpartiet i Regeringsställning kunde påverka bl.a. Norge och Italien att bygga upp sina egna återvinningsanläggningar, så att vi i Sverige slipper att ta hand om deras sopor.
Kom nu inte bara, bästa miljöpartister, och säg att Ni arbetar med allt detta, utan se till att det blir lite ”verkstad” också.
I förhållande till ovanstående problemställningar ter sig diknings-problematiken på Kungsängen som något ovidkommande.
Lars Christersson
Professor emeritus
Den biologiska mångfaldens lov besjungs i alla möjliga tonarter av Kommunalrådet Maria Gardfjell och Riksdagsledamoten Niclas Malmberg, båda Miljöpartiet. Detta sker i en debattartikel i UNT (7/8) angående SLU:s renoveringsåtgärder av gamla dikningsarbeten på Kungsängen. Med Rektor i spetsen redogör och motiverar mina kolleger på SLU vidtagna åtgärder (UNT 14/10).
Kommunalrådet och Riksdagsledamoten passar samtidigt också på att dra en lans för att bevara den biologiska mångfald vi har i dag. Och det är naturligtvis alldeles utmärkt. Men frågan är hur relevant den frågeställningen är?
Människans aktiviteter sätter spår i våra ekosystem över hela jorden, ja, inte bara spår, vi människor håller på att förändra våra ekosystem överallt där vi drar fram. Vi tillför luften, vattnet och marken ämnen som tidigare inte funnits där, eller som funnits där men i mycket lägre koncentrationer. Allt påverkar växt- och djurlivet. Men mycket värre än föroreningar och andra mänskliga avtryck är klimatförändringarna.
För Sveriges del med vårt nordliga läge är det utan tveka så, att det är framför allt temperaturhöjningarna, som kommer att avgöra, om en växtart, en blomma, en fjäril, en svamp, ett däggdjur mm. kommer att finnas i framtiden i Sverige eller ej. För andra klimatzoner gör man delvis andra bedömningar (se Nature 10/8, 2016)
Kan vi inte få stopp på denna temperaturhöjning, spelar det ingen roll vad vi än gör för att bevara just de arter vi har i dag. Vi kan fridlysa hur stora områden som helst, vi kan rödlista varenda art, det är ändå klimatet och då främst temperaturen, som kommer att avgöra, vilka arter som klarar sig och vilka som går under.
Vad beträffar växter och en del andra organismer är orsaken till att det förhåller sig på detta sätt den enorma konkurrens om näring, om vatten, om ljus, dvs. energi, som förekommer på alla nivåer i ett ekosystem. Och observera att varje fysiologisk process i ett ekosystem, hur stor eller hur liten den än må vara, har sitt temperaturoptimum. Sedan är frågan hur breda resp. smala dessa optima är och var de ligger, som blir avgörande för, om en art skall överleva eller konkurreras ut.
Men våra Miljöpolitiska representanter i Uppsala nöjer sig inte med att bara propagera för bibehållandet av just dagens biologiska mångfald. De berömmer sitt parti också för att ha gjort ”en historiskt stor förstärkning av naturvårdsbudgeten”. Men samtidigt är de så ärliga, att de erkänner att ”det saknas ännu ett helhetsgrepp över hur statliga myndigheter agerar i frågor som rör biologisk mångfald”.
Får jag då föreslår, apropå detta helhetsgrepp, att Miljöpartiet börjar skilja på vad som är väsentligt och direkt oväsentligt. Börjar inse att den biologiska mångfalden vi har just i dag, kommer i grunden att förändras, om vi inte får stopp på de pågående klimatförändringarna. Detta gäller oavsett om vi så fridlyser hela landet eller om vi rödlistar alla våra arter.
Tänk om våra miljöpolitiska representanter från Uppsala, nu när Miljöpartiet ändå sitter i Regeringen, skulle, i stället för att förfasa sig över att SLU rensar upp i några täckdiken på Kungsängen, ägna sig åt väsentligheter
Tänk om…
(1) Miljöpartiet i Regeringsställning kunde se till att brunkolen i Tyskland verkligen får stanna i marken
(2) Miljöpartiet i Regeringsställning kunde se till, att det radioaktivt förorenat avfallet från våra kärnkraftverk upparbetas och återvinns och inte grävs ner i marken
(3) Miljöpartiet i Regeringsställning kunde bidrag till att subventionerna världen över på 560 miljarder dollar om året till oljeprospektering succesivt minskas för att slutligen helt försvinna. Detta skulle betyda, att alternativa energikällor kunde få en rimlig ekonomisk, energimässig och därmed ekologisk roll att spela på vår planet. Sverige skall som bekant vara fossilfritt år 2030 (gäller detta även all flygtrafik????). Naturskydds-föreningens förre generalsekreterare och uppsalabo Svante Axelsson har, som bekant blivit utsedd till nationell samordnare för detta jätteprojekt, så nu skall det förhoppningsvis bli fart på det hela. På skogssidan gör vi allt, vad vi kan för att hjälpa till.
(4) Miljöpartiet i Regeringsställning kunde påverka bl.a. Norge och Italien att bygga upp sina egna återvinningsanläggningar, så att vi i Sverige slipper att ta hand om deras sopor.
Kom nu inte bara, bästa miljöpartister, och säg att Ni arbetar med allt detta, utan se till att det blir lite ”verkstad” också.
I förhållande till ovanstående problemställningar ter sig diknings-problematiken på Kungsängen som något ovidkommande.
Lars Christersson
Professor emeritus