SÅ KAN ENERGISKOGSODLARNA SLÅ TILLBAKA

20181113

SÅ KAN ENERGISKOGSODLARNA SLÅ TILLBAKA

Trots all hänvisning till och påpekanden om att inhemska, alternativa energikällor måste spela en betydande roll i våra försök att begränsa klimatförändringarna inträffar följande. Energiskogsodlarna i Sverige drabbas i dag av så stora ekonomiska bekymmer att många väljer att helt enkelt plöja upp sina odlingar. Orsaken till problemen är landets import av sopor från olika delar av Europa, import av rivningsvirke från bl.a. Norge och t.o.m. import av torv som ursprungligen kommer från Vitryssland. Dessa utländska ”energiråvaror” konkurrerar helt enkelt ut flisen från den svenska energiskogen, eftersom värmeverken i Sverige får betalt för att de tar hand om andra länders ”avfall”. Samtidigt finns risk för att oönskade ämnen och bekymmersamma organismer förs in i vårt land.

Men nu tycks nya idéer och lite annorlunda tankegångar vara på väg. Allt beror på att våra skickliga växtförädlare har lyckats framställa Salixkloner med ett annorlunda växtsätt (morfologi) jämfört med de gamla klonerna. I täta planteringar skjuter dessa nya kloner bara 2-3 skott per stubbe. Eftersom de nya klonerna har en mycket hög tillväxtpotential speciellt på längden, bildas få, men mycket långa skott redan efter några år. Sedan fortsätter de på den inslagna vägen år efter år i stort sätt utan självgallring. Planteras då dessa kloner tätt med kanske ett förband (plant- x radavstånd) av 0,4 x 0,7 m får man en energiskog med upp till 30 000 stammar per ha. Och det allra intressantaste är, att man får en produktion som mer än väl fördubblas i förhållande till dagens odlingsresultat. Detta kan noteras, om man jämför med odlingar med den gamla planteringstekniken med ett dubbelradsystem som ger endast 10 000 buskar per hektar.

 Några testodlingar med här föreslagna, täta förband har genomförts med Salixklonen Tora på en miniförsökspark (Vombsjösänkans pil- och poppelpark, VPP) strax öster om Vombsjön i södra Skåne. Resultaten är förbluffande (se tabell).

Sättkäppar, en meter långa, planterades direkt i den befintliga vegetationen, främst mjölktistel och en del gräsarter, på en näringsrik mosse. Planteringen skedde år 2013 och är 400 m2 stor. Den är inhägnad. Idag, alltså efter 6 års odling har Salixklonen Tora producerat 9 kg /m2 torr biomassa (om talet för biomassaproduktionen i kg/m2 multipliceras med 10 får man produktionen i ton/ha). Dock bör här uppmärksammas att uppskalning av småförsök till hektarskala alltid är vansklig. Men i det här fallet är ursprungsytan så stor, 400 m2, att kanteffekter har kunnat undvikas vid mätningarna. Dessutom bör här påpekas att tillväxten under det första året var i stort sett noll på grund av den kraftiga konkurrensen från den befintliga vegetationen. Det var först under det tredje året som tillväxten verkligen sköt fart.

Produktionen av vedbiomassa i den gamla energiskogen är i absolut bästa fall 10 ton torrsubstans per ha och år. Med de nya klonerna med annorlunda morfologi och med mycket tätare planteringsförband blir det annorlunda. Preliminära resultat från VPP antyder att denna produktion skulle kunna fördubblas.

Men här dyker naturligtvis nya problem upp. Kan de gamla planteringsmaskinerna användas? Troligen kan detta ske efter en del justeringar. Dock kommer planteringskostnaderna att avsevärt fördyras. Detta beror på att det åtgår 3 gånger så många sticklingar, om man använder dessa nya planteringsförband jämfört med de gamla.

Skördemaskinerna kan definitivt inte användas, eftersom det inte finns plats för hjulparenen i de täta raderna. Men här kommer befintliga gallringsmaskiner väl till pass. De är utrustade med en lång arm (10 m) på vilken det sitter ett speciellt skärhuvud monterat längst ut. I odlingar med de här föreslagna täta förbanden, anläggs körstråk på var 20de meter, så att dessa skördemaskiner kan ta sig fram.

Ovanstående forskningsresultat, om än i liten skala, ger oss intressanta vinkar i energifrågan. Resultaten pekar ut, vilka möjligheter som Sverige, och många andra länder, har att producera stora mängder vedbiomassa för energiändamål och andra nyttigheter. Detta kan ske genom att i större utsträckning än idag utnyttja snabbväxande lövträds hela produktionsförmåga. Det är många som pekar på och hänvisat till att just skogens ökade produktion av vedbiomassa skulle kunna vara en av hörnstenarna i byggandet av en fossilfri värld.

Dessa idéer blir ännu mera intressanta då man ser alla dessa nya energiföretag som skapas och byggs upp. De bygger helt och hållet på vedråvaran som bas för sin verksamhet. Exempel på sådana företag är det Stockholms Universitetsbaserade Kat.2biz.

 

 

 

Detta företag har arbetat fram en helt ny metod för att skilja ut cellulosafibern från ligninet och hemicellulosan. De sistnämnda ämnena bli sedan råvara för fordonsbränsle. Det förstnämnda tar textilbranschen hand om.

Det allra senaste inom detta område är ett KTH baserat företag, Phoenix Biopower AB, som anser sig kunna göra el direkt av ved. Man är t.o.m så effektiv att man menar sig kunna komma upp i en verkningsgrad av hela 60 % i framtiden.

Tillämpning av här ovan redovisade forskningsresultat i stor skala skulle innebära att ”kriget” mot importerade sopor, rivningsvirke och torv skulle intensifieras och t.o.m. kunna vinnas. Det är kanske t.o.m. så, att inte bara energiskogsodlarna skull vinna på den processen. Kanske är det så att vi i Sverige skulle undvika att få in i vårt land oönskade organismer och inte minst en hel del miljöfarliga produkter, som vi kan ha svårt att rena utsläppta rökgaser ifrån.

Lars Christersson, Sektionen för lövträdsodling, VPE, SLU, Ultuna, Uppsala

 

              Tabell 1. Produktionsresultat från en testodling med Salixklonen Tora med 30 000 stammar per hektar.               

år

 

2016

2017

2018

ålder

 

4

5

6

diameter, mm

33

39

44

höjd, m

 

6

8

10

stam/m2

 

2,8

2,8

2,8

 

 1

     

produktion, kg/m2, TS

4,2

6,6

9,2

produktion, kg/m2,år,TS

2,4

2,6

 

 

 

 

 

 

 

Information & Rådgivning | | Kommentera |

PAPPERSPOPPLAR och ENERGIPILAR

BOKEN:Papperspopplar och Energipilar. av Lars Christersson, utgiven av FörlagetBoken 2013, kan nu laddas ner gratis på nedanstående adress
http://forlagetboken.se/wp-content/uploads/2018/01/Papperpopplar-och-energipilar-Inlaga-180125-webb.pdf
Information & Rådgivning | | Kommentera |

NYCKELBIOTOPER OCH SÄRINTRESSEN DN.se/debatts rubik: Klimatet viktigare än biolo

20170417
NYCKELBIOTOPER OCH SÄRINTRESSEN
DN.se/debatts rubik: Klimatet viktigare än biologisk mångfald
Skogsstyrelsens Generaldirektör föreslår en paus i inventeringsarbetena med nya sk. Nyckelbiotoper inom svenskt skogsbruk. Sju universitetsprofessorer ondgör sig över detta beslut på DN Debatt (12/4). Det handlar i verkligheten om ytterligare fridlysningar av produktiv skogsmark.
Återigen är det den biologiska mångfalden, detta särintresse, som är på tapeten. Återigen framhävs det oproportionellt stora bevarandeintresset för just flercelliga organismer. Detta görs av sju biologiprofessorer utan beaktande av, att det är klimatförändringarna och föroreningarna av luft, mark och vatten, som i framtiden till sist kommer att bestämma, vilka organismer som kommer att överleva, och vilka som kommer att dö ut. Och detta oberoende av hur mycket de är fridlysta eller ej.

Är detta bevarandefokus verkligen en konstruktiv strategi för en aktiv och vetenskapsbaserad miljöpolitik inom en värld, där alla livsformer är helt och hållet klimatberoende och där just klimatförändringarna pågår med en hastighets som aldrig tidigare uppmätts? Är det inte i stället just sådana här universitetsdebatter om speciella särintressen, som gör, att det är så svårt att få allmänheten och därmed politiker att inse, att världens allt överskuggande överlevnadsproblem är de snabba klimatförändringarna.
Skall vi verkligen behöva vänta på, att man får en värmebölja i USA, Kina och Ryssland på 4 månader med 40 grader varje dag och med efterföljande bränder i Kalifornien och kanske t.o.m. i New York och Washington, innan världens stora ledare får klart för sig, att något verkligt radikalt måste genomföras snarast, för att aktivt och verkligt effektivt påverka den nu pågående klimatförändringen? Frågan är, vad det blir av klimatavtalet från Paris nu med de ledare, som i dag sitter i USA och Ryssland och med ett Kina, som under senare år öppnat en ny kolgruva varannan vecka.
Får jag påminna om några fakta i ämnet. Modeordet för dagens miljövård är alltså biologisk mångfald. Och visst, i vissa fall kan bevarandet av mångfalden vara en faktor att ta hänsyn till. Men inte alls i den utsträckning som begreppet används idag, då omsorgen om artbevarandet inom den biologiska mångfalden går före praktiskt taget allt annat. Är det något vi har gott om på det här klotet, så är det just arter.
Som exempel kan nämnas, att vi i vårt land har nästan 300 olika arter av blomflugor, vi har 32 olika arter av stickmyggor, vi har 17 olika arter av björnbär, och 12 olika arter av blåvingar, vi har 14 olika arter av maskrosor osv. osv. Vissa av dessa arter är dessutom så lika, att de kan morfologiskt (utseendemässigt) skiljas åt endast med hjälp av mikroskop. Hur många av dessa mycket lika arter, som kan skiljas åt fysiologiskt (funktionellt), vet vi mycket lite om.
I Sverige har vi 90 000 beskrivna flercelliga obs! flercelliga arter av djur och växter. I världen är motsvarande siffra 1,7 miljoner. Men internationellt ledande expertis inom området uppskattar, att det finns mellan 5 och 100 miljoner arter till i världen, som ännu inte är upptäckta. Tänk vad vi kanske går miste om genom att inte känna till huvuddelen av dessa. Tänk om våra utomordentligt kunniga taxonomer och systematiker hade åkt ut i världen, som sentida Linnélärjungar, och upptäckt dessa ännu okända arter, istället för att sitta här hemma och kalkullera över och bekymra sig för, huruvida en eller annan obetydlig art skulle kunna misstänkas minska i antal och förekomst.

Dessutom gäller omsorgen om den biologiska mångfalden endast flercelliga arter, trots att vi vet, att de encelliga organismerna är minst lika viktiga. Varför är det ingen som bryr sig om dessa organismer? Var håller alla mikrobiologer hus i den allmänna debatten?
Och observera, det finns dom som anser, att vi har fler arter i skogen i vårt land i dag, än vi hade för hundra år sedan. Detta tack vare den ständigt pågående invandringen. Det märkliga är dock, att av någon underlig anledning är nästan alla ekologer fientligt inställda just till denna invandring.

Dessutom vet vi, att den temperaturhöjning, som just nu pågår tillsammans med alla luft- vatten- och markföroreningar, kommer i grunden på sikt att ändra på varje odlingsbetingelse, ja på varje ekosystems artsammansättning och produktionsförmåga. Och observera ! detta i sin tur innebär i praktiken, att det spelar ingen roll, vilka bevarandeåtgärder vi än sätter in i dag, hur stora områden vi än fridlyser, hur mycket skogsmark vi än tar bort från traditionsenligt skogsbruk, det kommer likväl vara klimatförändringarna och föroreningarna, som i längden kommer att bestämma, om en art skall överleva eller dö ut. Det är därför som vi, i stället för att till varje pris försöka bevara just dagens biologiska mångfald, borde lägga all kraft på att förhindra den nu pågående temperaturhöjning och alla dessa i allra högsta grad pågående föroreningar, om vi vill bevara de arter, som finns i vår natur i dag både de encelliga och de flercelliga.
Alla dessa detaljerade särintressen och artbevarandeideér tar i många fall helt bort fokus från den ekologiska helhetsbilden och från de verkligt brännande frågorna. Därmed minskas också motiven för att genomföra de absolut nödvändiga motåtgärder för att komma till rätta med sådana problem i världen som livsmedelsförsörjningen under pågående klimatförändringar, ökenutbredningar och höjda havsnivåer med efterföljande folkvandringar som följd. Kom ihåg att klimatfrågan kan mycket väl utvecklas till att bli mänsklighetens verkliga ödesfråga.
Inte minst kommer det världsvida kemikalie- och medicinläckageeländet att avsevärt förminska möjligheter till anständigt liv på många platser. Ja, hela civilisationer håller på att utplånas, men i Sverige diskuterar vi i all oändlighet, hur vi skall kunna få den vitryggiga hackspetten och större salamandern och lavskrikan att överleva och om vi skall ha 250 eller 400 vargar i våra skogar.


Dessutom är dagens tolkning av begreppet biologisk mångfald alldeles för snäv. FN:s resolution om den biologiska mångfalden, och Sveriges Riksdags nationella mål handlar inte bara om själva artbevarandet i sig, utan också, vilket är helt bortglömt i den allmänna debatten, om bevarandet av den genetiska mångfalden inom arten. Och då naturligtvis i främsta rummet, om den genetiska variationens bevarande inom de arter, som betjänar människan på olika sätt. Var håller alla genetiker hus i debatten?

Så till sist. De sju debatterande universitetsprofessorerna påstår sig ha stöd av 70 forskare och tjänstemän. Jag är säker på, att Generaldirektören har stöd av mångdubbelt fler forskare och tjänstemän i sitt beslut att pausa i inventeringsansträngningarna av nya nyckelbiotoper. Detta till förmån för en översyn av de inventeringsmetoder och vetenskapliga fakta, som bör ligga till grund för vidare aktiviteter inom området nyckelbiotoper.

Lars Christersson, Professor emeritus, SLU, Uppsala
0760 16 80 28



Information & Rådgivning | | Kommentera |
Upp