Ekologiska tankevurpor II

20140502

Ekologiska tankevurpor II

Visst är vi gamla, och visst är vi snart utrotade som Dinosaurierna blev. Men det hjälper inte. Innan meteorregnet har slagit ut oss gamlingar helt har, åtminstone jag, en hel det att ytterligare tillägga. Två medarbetare på EPOK (Centrum för ekologisk produktion och konsumtion) svarar på min debattartikel i UNT ( 19/4): ”Ekologiska tanke vurpor”  på ett seriöst och initierat sätt. Tack för det!

 När det gäller läckage från olika gödslingsstrategier förhåller det sig på följande sätt. Gödslar man med t.ex. 100 kg kväve på ett hektar spannmålsodling, läcker mer kväve ut från odlingen om man använder stallgödsel än om man använder handelsgödsel (se Bergström-Kirchman publikationer). Orsaken till detta är följande. Vid gödsling med kreatursgödsel måste allt kvävet spridas på marken t.o.m. innan man ens har sått spannmålen. Sedan måste de organiska kväveföreningarna i stallgödseln brytas ner till nitrater, innan dessa blir tillgängliga för växternas rötter.  Detta tar några månader. Så när det nedbrutna, organiska kvävet finns tillgängligt för växten i upptagbar form, är ofta spannmålen redan skördad och inga levande rötter finns kvar, som kan ta upp kvävet. Detta medför att kvävet läcker ut i diken, åar och sjöar. Handelsgödselmedlet å andra sidan är tillgängligt direkt för växternas rötter, så fort det blir upplöst i vattnet i marken. Dessutom kan kvävegivan delas upp i portionen i s.k. anpassad gödsling med handelsgödselmedel. I det senare fallet gödslas en spannmålsgröda framför allt när fröna grott och plantorna satt fart och börjat växa. Gödsling med stallgödsel på fosforsvaga marker ger dessutom markanta produktionsproblem

Men den riktigt intressanta frågan är varför man över huvud taget måste gödsla. Jo, det är såhär, och nu kommer vi in på de verkliga väsentligheterna nämligen energiförhållandena. Den allt övergripande processen alla kategorier i världen är överförandet av energi från solen till människan via växterna. Denna överföring sker dels via klimatpåverkan, dels via produktion av mat, bränsle, värme, kyla, mm,mm. Det skulle förvåna om någon vid EPOK inte höll med om detta.

Ju mer bladyta en växt har desto mer solenergi kan den absorbera och desto bättre växer den. Det är här gödslingen kommer in. Gödslar vi med t. ex. 100 kg kväve per hektar och år i en veteåker, får vi kanske en skörd på 6 ton kärna. Gödslar vi med 150 kg får vi 8 ton, gödslar vi med 200 kg får vi 10 ton. Men sedan är det slut, tack och lov. Men i alla fallen läcker det oavsett vilket gödselmedel vi använder. Och ju mer vi gödslar desto mer läcker det.

 Å andra sidan, vill vi verkligen optimalt utnyttja solen som effektiv energikälla skall vi således gödsla och det ordentligt. Men då läcker det också. Och där står vi dag. Vi vill ha ett energieffektivt jordbruk, men det läcker. Det är därför som vi på SLU nu arbetar med något som vi kallar för ”stråkplantering”, i vilken vi kombinerar t.ex. en veteodling med inlagda stråk av energiskog (för detaljer se min blogg). På så sätt skulle det vara möjligt att ha hög effekt på vetets ljusabsorberande förmåga dvs. hög produktion samtidigt som energiskogen tar upp all det kväve som läcker ut från en veteodling.

När det sedan gäller den biologiska mångfalden så hänvisar jag, av utrymmesskäl, till min bok: Papperspopplar och energipikar. Men en sak vill jag gärna kommentera vad beträffar EPOK-medarbetarnas diskussionsinlägg i UNT 26/4. De hänvisar till FN beslut och politiska beslut i olika länders regeringar. Men saken blir ju inte bättre av att EPOK-medarbetare och medlemmar av t.ex. Artdatabanken på SLU och dess utländska motsvarigheter har lyckats driva politiker i Regeringar och Riksdagar samt i FN framför sig i alla dessa märkliga beslut om den biologiska mångfaldens betydelse. Politiker kan omöjligt ha god överblick över allting utan litar ofta på de högljuddaste. Det kallas politisk korrekthet.

Men är det något som vi har riktigt gott om i denhär världen så är det just arter (se min bok). Och det allra märkligaste med alla dessa siffror och procenttal och sneda vinklingar är, att de allra flesta av våra förmodade arter ännu inte påstås vara upptäckta ??????? Och glöm inte den gamla ekologiska sanningen, att ju större djur desto mindre ekologisk betydelse har arten i fråga. Gäller dock ej människan. Men observera, det är naturligtvis inte bevarandet av den allmänna mångfalden i sig, som här ifrågasätts, det är den enorma projiceringen på en eller annan ovidkommande art, som är det diskutabla.

 

 

Lars Christersson

 

 

 

    

Information & Rådgivning | | Kommentera |

SVT och ekologisk mat

2014-04-01 

SVT och ekologisk mat

Ekologisk mat och ekologisk odling är betydligt mer komplexa och kontroversiella begrepp än vad som framgår i dagens medier. På Sveriges Lantbruksuniversitet på Ultuna och i Alnarp är vi många, som förundras över hur miljöentusiaster och journalister behandlar vissa fakta, och hur man över huvud taget inte tar hänsyn till andra. Här några exempel.

1.      En ”ekologisk” ko utsöndrar, både fram och bak, lika mycket metangas som en ”konventionell” ko, men den ”ekologiska” producerar mindre mjölk (10 - 20% mindre).  Detta är viktigt eftersom metangasen är 22 gånger effektivare än koldioxid vad avser klimatpåverkan. Så per liter mjölk avsöndras mer metangas från en ”ekologisk” ko än från en ”konventionell”.

2.      En gröda som gödslas med kreatursgödsel läcker mer kväve till omgivande bäckar och åar än vad en gröda gör, som gödslas med handelsgödselmedel. Här spelar tidsfaktorn en avgörande roll.

3.      Potatisodlingar sprutas upp till 8 gånger per år med biocider och fungicider för att förhindra att bladmögel och brunröta förstör skörden. Samtidigt finns det genmodifierade potatissorter som är resistenta och inte behöver sprutas över huvud taget. Men dem får lantbrukaren inte använda och inte ens testa för de är genmodifierade. Genmodifiering är en växtförädlingsmetod som, använd med kunskap och eftertanke, betydelsefullt skulle kunna bidraga till att avsevärt minska världssvälten.

4.      Modeordet för dagens miljövård är biologisk mångfald. Och visst, i vissa fall kan bevarandet av mångfalden vara betydelsefull. Men inte alls i den utsträckning som begreppet används idag, då omsorgen om den biologiska mångfalden går före praktiskt taget allt annat .  Är det något vi har gott om på det här klotet, så är det just arter. I Sverige har vi 90 000 beskrivna flercelliga arter av djur och växter. I världen är motsvarande siffra 1,2 miljoner. Men man uppskattar att det finns mellan 5 och 100 miljoner arter till i världen, som ännu inte är upptäckta. Dessutom gäller omsorgen om den biologiska mångfalden endast flercelliga arter, trots att vi vet, att de encelliga organismerna är minst lika viktiga. Varför är det ingen som bryr sig om dessa organismer? (Läs gärna om biologisk mångfald kontra genetisk mångfald i boken: Papperspopplar och Energipilar, finns att köpa på nätet, googla på titeln)

5.      Analyser av 10 påsförpackade sallader från olika företag visar att Garants ekologiska salladsmix innehåller mest Stafylokocker av alla och högt antal av Bacillus cereus. Motsvarande test på ICA:s salladspåse visar att inga farliga bakterier upptäcktes (UNT 2014-03-22)

Detta är bara några exempel på komplexiteten, när det gäller ekologisk odling och ekologisk mat. Det finns fler. Tänk vilken guldgruva här ovan anförda exempel skulle kunna vara för några djupt grävande, oberoende och objektiva journalister vid SVT.

I ställer för ekologisk mat borde vi satsa på närodlat, djurhälsa, rimliga djurtransporter och acceptabla slaktmetoder!

 

.Lars Christersson, SLU

http:// larschristersson.blogg.se

 

 

Information & Rådgivning | | Kommentera |
Upp