Ny bok

Lars Christersson:

Papperspopplar och energipilar.

 

Oljans, kolets och kärnkraftens tidevarv är strax förbi, eller..?. Nu gäller det att förbättra de gamla och ta fram nya metoder för energi- och livsmedelförsörjningen. Solens tidevarv, solåldern, kommer att komplettera dataåldern. Men det som ställer till problem är: avsevärt högre medeltemperaturer----mer regn---högre vattennivåer i haven---öknarnas fortsatta utbredning mm. Allt detta är oljans och kolets fel, eller..? Vad gör vi? Boken diskuterar de areella näringarna möjligheter att ersätta fossila bränslen med vedbiomassa från Salix- och poppelodlingar. Det är detta som i dagligt tal kallas för energiskogsodling (ESO) och poppelplanteringar för pappersmassa. Boken tar upp på ett förhoppningsvis lättförståeligt sätt den teoretiska bakgrunden till och de praktiska tillämpningarna av träds och buskars potential att omvandla energin i solljuset till ved, värme (och kyla), el, drivmedel, mm. Boken behandlar också de begränsande faktorerna för dessa processers effektivitet. Miljömässigt, ekonomiskt och socialt diskuteras denna odlingstyps inverkan på landsbygdens utvecklingsmöjligheter. Boken kan också ses som en Vitbok angående Energimyndighetens (tidigare NE) satsningar vid SLU på forskning och kunskapsuppbyggnad angående möjligheterna att i vårt land ersätta de fossila bränslena med energi från vedbiomassa från snabbväxande lövträd.

 

 

Lars Christersson är professor emeritus vid Sveriges Lantbruksuniversitet på Ultuna, Uppsala. Han var från början docent i växtfysiolog med rötter i Lund. Han har varit med och skapat och sedan lett Institutionen för lövträdsodlingar vid SLU, Ultuna i ett tiotal år och publicerat c:a 150 vetenskapliga och populärvetenskapliga artiklar samt ett otal debattartiklar. Lars Christersson är idag 79 år gammal och fortfarande i full verksamhet med att odla pil och poppel i hela landet.  

                                                                                                              larschristersson.blogg.se

 

ISBN 978-91-980827-1-5

 

Boken kan beställas i bokhandeln
Information & Rådgivning | | Kommentera |

Naturromantiken möter verkligheten.

131108

 

Naturromantiken möter verkligheten.

 

President Obama och Statsminister Reinfeldt pratade klimatförändringar i Stockholm i september, 2013. Men vad hjälper det? IPCC:s omfattande 5-årsrapport kom i slutet av samma månad. En rapport som talade om allt, som vi biologer har vetat i minst 10 år. Något nytt framkom således inte. Däremot beskrevs på ett mycket avslöjande och inte minst pedagogiskt sätt klimatproblematiken, tidsmässigt sett.

I rapporten slår man först fast, att målet att hålla temperaturökningen inom två grader i framtiden är en helt och hållet politisk konstruktion. Detta påpekande innebär alltså, att politiker och inga vetenskapsmän har bedömt, att en temperaturhöjning på 2 grader skulle nog, kanske, världens odlingssystem för livsmedel kunna klara av. Dessutom skulle nog, kanske, den fortsatta ökenutbredningen inte bli alltför ödesdiger. Mot detta står den ekofysiologiska kunskapen om, att varje tiondels ändring av medeltemperaturen på vilket ställe det än vara månde i världen, påverkar artsammansättningen och odlingsförutsättningarna i varje ekosystem. Dessutom påverkas på lång sikt evolutionen och växters och djurs adaptation. En påverkan som temperaturändringar har gjort i alla tider. Som vanligt är det således processen, som är det intressanta och betydelsefulla inte produkten. Ett förhållande som många ekologer har så förfärligt svårt att förstå. De förstår bara produkten dvs. det befintliga, dvs. ekosystemen som sådant, som de ser ut i dag, och de argumenterar ständigt för att bevara dem som de är i dag till vare pris. 

 Men om man nu accepterar detta tvågradersmål, så har man kommit fram till, att utsläppen av koldioxid (eller rättare totala mängden växthusgaser uttryckt som koldioxidekvivalenter) totalt i världen inte får överstiga 3600 miljarder ton koldioxid. Denna mängd koldioxid motsvarar 1000 miljarder ton kol. Men observera, att alla dessa siffror gäller för det totala utsläppet i världen efter det att industrialiseringen påbörjades framför allt i England i början av 1800-talet.

Så går vi över till dagens situation. Vi har alltså 1000 miljarder ton kol att spela med världen över. Från det att industrialiseringen påbörjades i början av 1800-talet fram till våra dagar har 530 miljarder ton kol släppts ut i atmosfären, och därmed ökat den redan befintliga koldioxidkoncentrationen i atmosfären. Vi har således kvar 470 miljarder ton kol att vinka på, om vi i framtiden vill begränsa temperaturökningen till 2 grader.  Men samtidigt vet vi, att dagens utsläpp av koldioxid i luften, motsvarar 14 miljarder ton kol per år. Alltså redan efter något mer än 30 år är kvoten uppfylld för att en 2-graders temperaturhöjning skall var en realitet. Men inte nog med det, om vi fortsätter som vi gjort de senaste åren med en årlig ökning av koldioxidutsläppen med 3 %, når vi 2-gradersnivån redan efter 20 år.

Allt detta innebär att redan efter 20-30 år måste koldioxidutsläppen vara nere i noll om en temperaturökning på 2 grader inte skall överstigas.  Är det verkligen någon som tror att utsläppen av koldioxid kommer att kunna nedbringas till noll på så kort tidsrymd som 20 -  30 år? Är det inte lika bra att ta tjuren vid hornen och redan nu konstatera, att det är kört för de odlingssystem vi har idag inom jord- och skogsbruk och ställa in forskning och utveckling på helt nya förhållanden, både biologiska och tekniska och därmed ekonomiska?

Dessutom talar man om i den nya IPCC-rapporten, att nu är man till 95 % säker på att temperaturökningen beror på människans aktiviteter istället för till 90 %, som man trodde i en tidigare rapport för 5 år sedan (sic!!!). Vi biologer och miljöentusiaster och en stor del meteorologer, men observera långt ifrån alla, begriper inte, varför politiker och andra misslyckas gång på gång med att komma fram till verkligt bindande beslut och internationella åtaganden i klimatfrågan. Politiker har som bekant inte orkat med detta under ett 20-tal år på alla dessa sammankomster och otaliga miljömöten världen över. Det tycks som om de inte vill inse det, som de redan vet.

Det kan väl inte vara så, att vi som vill så väl, i allra högsta grad själva har bidragit till de rådande förhållandena. För oss är ju allting så självklart, eller… ? I Sverige undrar vi, varför inte vårt land kan gå före och visa vägen, vi som ändå vet …Men vad är det, vi egentligen vet, och hur reagerar alla våra miljöaktivister?

Jo, över allt regerar i vårt land den biologiska mångfalden och det är väl i vissa, speciella lägen gott och väl, men det drivs in absurdum. Ta som exempel debatten om den vitryggiga hackspetten och vargen och pandan och noshörningarna, mm.mm., eller fridlysningsraseriet. Så fort en mer eller mindre ovidkommande lav eller svamp eller insekt eller blomma påstås vara hotad av utrotning ropas på fridlysning. Det hävdas med emfas, att en förestående utrotningen visar på att något är fel. 

Javisst är mycket fel, men vad gör vi åt felet då? Jo, vi angriper symptomen och inte orsakerna. Vi koncentrerar oss på fel saker och de flesta människor förstår ej vad vi biologer sysslar med. Vi lägger ner en massa pengar och anstränger oss verkligen på att rädda tigern från utrotning (ja, jag har också skickat pengar!) samtidigt som många länders hela odlingssystem för livsmedel och försörjningsmöjligheter helt håller på att förstöras.  För att inte tala om allt bekymmer med oljeberoendet och med vad luft- mark- och vattenföroreningar egentligen innebär för mänsklighetens välbefinnande och reella överlevnad. Ja, det är faktiskt så illa, att hela kulturer, ja t.o.m. hela civilisationer håller på att förstöras. Kalla mej gärna domedagspredikant, men tänk efter lite själv först. Men tänk med hjärnan, inte kortsiktigt med den egna plånboken !!!!

Och hur mår egentligen den ekologiska odlingen. Vid ett seminarium på Ultuna strax för jul om en syntes av 10 års forskning kring ekologisk odling, talades det bara om den biologiska mångfalden och dess fördelar. Inte ett ord sades om denna odlingsforms inverkan på långtidseffekterna på produktionsnivåerna, när det gäller produktion av spannmål, kött och mjölk.

Skickliga forskare i vårt land försöker med ganska enkla metoder att påverka vissa växtslags genetiska konstitution. Genast reser vi oss som en man och skriker på förbud. Tänk vilken enorm fördel kommande generationer skulle kunna ha av att veta mer om och ha metoder för att påverka det genetiska genomet direkt, nu när vi inte vet hur klimatet kommer att slirar till det.

Vi låter kärnkraftens förespråkare och utnyttjare fortsätta, som det tycks i all oändlighet, med att försöka borra ner alla föroreningar i marken. Varför inte kräva att kärnkraftverken tar sitt ansvar och tar hand om sitt eget avfall, som alla andra måste göra, och upparbetar det. Kostnaden för denna upparbetning läggs på kärnkraftverken själva och naturligtvis på elpriset.

Vi har byggt upp ett kemikalisamhälle, i vilket luft och vatten och mark får ta emot oönskade för att inte säga direkt giftiga ämnen utan något större motstånd. Det senaste i denhär vägen är mikroplaster i hudvårdsartiklar och tandkrämer som nu ansamlas i våra hav, och som miljöministern försöker få koll på. Äntligen kräver Naturskyddsföreningen en nationell handlingsplan för att åtminstone få bort giftiga ämnen i barns plastleksaker.  Naturskyddsföreningen, ja, just i dagarna kommer den med ett ”lysande” förslag: 10 % extra skatt på allt papper i Sverige. Två frågor till föreningen. 1. Hur många fler arbetslösa pappersbruksarbetare kommer en sådan skatt att skapa på landsbygden idag? 2. Hur många fler medlemmar kommer att lämna Naturskyddsföreningen efter ett sådant förslag? Det kanske är tid för en alternativ naturskyddsförening? Hade jag varit 40 år gammal, skulle jag startat en sådan. 

SLU ger ut ett bokverk om alla i Sverige befintliga flercelliga arter till ett pris av 1 miljard, alltså 1000 miljoner kronor på 20 år. Bokverket består av floror och fauner, som det i många fall redan idag går 13 på dussinet. Bokverket är dessutom passé redan när det kommer ut ur trycket på grund av redan pågående klimatförändringar.

Svenska naturskyddsorganisationer och en del politiska partier försöker få svenska folket att tro, att det ovan sagda är det som är mest betydelsefullt.

Tänk om vi istället för allt detta hade sagt såhär. Om 50-100 år är det 1,5 - 4  grader varmare och det kommer att regna 20 % mer, än vad det gör idag. Samtidigt kommer havsnivåerna att stiga men 50-100 cm. Var det tar vägen med alla extrema vädersituationer, har vi inte en aning om. I stället för vete och korn och sockerbetor kommer vi kanske att odla sockerrör och majs, apelsiner och vindruvor, eller vad …?  I stället för tall och gran kommer våra skogar att bestå av bok, ek och ask (konstruktionsvirke), pil, poppel och Eucalypthus (papper, energi), eller vad ….?. Kommer det att finnas de insekter, som behövs för att pollinera de äpple-, päron- och plommonsorter som överlever kommande klimatförändringar? Vi kommer att ha helt andra arter av blommor och bin i vår natur antingen vi vill det eller ej och oavsett vad vi gör idag. Politiska bedömare tror att en temperaturhöjning på 2 grader på hundra år skulle våra odlingssystem eventuellt kunna klara av. Blir det däremot en temperaturhöjning på 4 grader är det kört. Tänk vad våra politiker kan och vet.

Tänk om vi istället hade sagt: många anser idag att invandringen till vårt land är för stor. Då skall Ni få se på invandring, för att inte tala om folkvandringar, om 50-100 år. Då kan ökenutbredningen ha tagit död på många länders befolkningar framför allt i södra Europa, Afrika och Asien. Då kan mycket väl länder som Bangladesh nästan ha försvunnit från kartan på grund av oceanernas allt högre vattennivåer.

Tänk om vi istället skulle drastiskt minska ner alla dessa miljoner, för att inte säga miljarder, som går till att in absurdum till varje pris upprätthålla hela denna enorma biologiska mångfalden (se tidigare artiklar). Tänk om vi skulle sluta med att förhindra en framgångsrik genkirurgi och sluta motverka introduktion av nya trädslag och andra växarter och sorter. I stället skulle vi tillåta fullskalig stamcellsforskning och minimera genomförandet av ytterligare fridlysningar. Då hade vi kunnat klart visa för industrin och handeln och våra areella näringar, vilka ekonomiska fördelar man skulle kunna ha av export av uthålliga, energieffektiva samhällssystem, av kompletta reningsanläggningar för en massa kemikalier, av utvecklade, energisnåla processer och produkter och av alternativa energikällor.

Tänk om vi hade satt in ordentliga resurser på vidareutveckling och marknadsföring av solceller och solpaneler, på vind- våg- och geotermiska energiomvandlingar. På den biologiska sidan borde vi tillämpa redan uppnådda forskningsresultat och storsatsa på produktion av biodrivmedel genom förjäsning och förgasning av all den biomassa, som vi kommer att vara i stånd att kunna producera i vårt land under de nya klimatförhållandena. Så snart som möjligt borde fossilvägen stängas för gott.  Oljans och krigets färg är densamma nämligen svart. 

Hade vi gjort så här redan från början, hade vi kunnat få svenska folket, och därmed politikerna, med oss. På så sätt hade Sverige kunnat gå före och verkligen visat på, att det går att tjäna pengar på att i tid ställa om samhället till det som komma skall. Och då kunde Sverige blivit det föregångsland, som naturvårdsorganisationerna och en del politiska partier idag i så hög grad skriker om.

Om vi däremot inte tänker om nu, utan forsätter att bedriva den energi- och miljöpolitik vi gör i dag, är det risk för, att vi svenskar, om några årtionden, får sitta i våra ekologiska torvhyddor och se välfärden rinna ut mellan fingrarna.

Nu är det allvar, och det måste vi få folk att förstå!!!!! Men förstår våra politiska partier, våra naturvårdsorganisationer, Naturskyddsföreningen, Greenpease, Jorden Vänner m.fl. verkligen detta? Har vi biologer  egentligen inte oss själva att skylla? Vi har vetat länge, men vad har vi gjort, jo satsat på oväsentligheter, när det gäller helhetsbilden av utvecklingen av ett uthålligt samhälle.

Lars Christersson                                                    

 www.larschristersson.blogg.se

 

 

Information & Rådgivning | | Kommentera |
Upp