Poppelproduktion
(Legends of the Figures are also in English)
Lars Christersson, Sektionen för lövträdsodling, VPE, SLU. Uppsala.
https://larschristersson.blogg.se 070-16 80 28 [email protected]
ENERGIKRISEN
Oljekriserna 1973 och 1979 tvingade Sverige att söka nya, alternativa energikällor. I slutet av 70-talet började nya idéer växa fram om att använda snabbväxande trädslag som effektiva solfångare. Man försökte helt enkelt att utröna, om träd och buskar skulle kunna vara så effektiva i sitt ljusabsorberande, att de skulle kunna användas som effektiva energiuppsamlare och energilagrare (Sirén et al. 1983, Christersson, 2013).
Man var väl medveten om, att den årliga instrålningen i södra Sverige är nästan 1 000 kWh/m2. Eller, mer preciserat, under en riktigt vacker sommardag i södra Sverige strålar det ner lika mycket energi på en yta av en m2, som det finns i en liter olja (Linder och Lohammar, 1982).
Samma sak men annorlunda uttryckt. På en halv timme strålar det ner på vår planet lika mycket energi som vår värld använder på ett helt år. Eller, den energimängd som strålar ner mot jorden är tiotusentals gånger större än den vi använder. Någon annan reell energikälla än solen har vi som bekant ännu inte att tillgå.
Men trots alla ansträngningar hittills att hitta alternativa energikällor, så är fortfarande världens energiförsörjning till 80 % uppbyggd på fossila energikällor. Trots alla överenskommelser i Paris i december 2015, så etableras en ny kolgruva i Kina varje vecka och i t.ex. Grekland tas fortfarande nya kolgruvor i drift, och detta med ekonomiskt stöd från Tyskland. I Sverige förhandlar Vattenfall fortfarande om att sälja sina inköpta brunkolsgruvor i stället för att helt enkelt lägga ner dem.
I Sverige på 80-talet kom vi snabbt man fram till, att täta planteringar av olika Salix arter (pil, vide) på nerlagd jordbruksmark med ett snabbt utvecklat och väl slutet kronskikt, var det mest effektiva vad beträffar ljusabsorption och energilagring, dvs. i produktion av vedbiomassa ovan mark. Detta följdes upp i början av 90-talet av några odlingar av hybridpoppel och hybridasp i den sydligaste delen av Sverige (Christersson och Verwijst, 2006, Rytter et al., 2011).
POPPELPLANTERINGAR
En av dessa hybridpoppelplanteringar på Näsbyholms Gods (Bild 1), strax söder om Skurup, var 24 år gammal, då den avverkades år 2014. Vi kan nu ta del av de verkliga produktionsresultaten och efter försäljning av massaveden och flisen (B. Nilsson, per.kom.) kan vi också redovisa ekonomin (Christersson, 2016). Vi kan också jämföra, hur tidigare använda tillväxtfunktioner stämmer överens med vekligheten. Inte minst tankeväckande är det att ta del av det ekonomiska och energimässiga utfallen.
Planteringen är belägen på en organogen mark med en god vattenhållande förmåga. Grundvattnet ligger på 0,5 – 1 m djup. Största delen av området svämmas varje vinter. Medelvärdet för nederbörden är 628 mm/år och den globala solinstrålningen är 973 kWh/m2 och år, allt enligt SMHI.
Området är 0,8 ha med 720 stammar per ha av den gamla hybridpoppel- klonen OP 42 (Populus maximowiczii x P. trichocarpa). Beståndet var inte gödslat, inte bevattnat och inte inhägnat.
Träden kapades ner till 8 - 10 cm i topp och den totala stamvolymen uppgick till 467 m3 under bark. Volymen av groten uppskattades till 92m3. Toppar och grenar torkades utomhus under sommaren och flisades under hösten och användes till uppvärmning. Allt detta innebär, att den totala mängden ved producerad på 0,8 hektar var 559 m3 under 24 år. En omräkning till per hektar och år ger en vedproduktion av 29 m3/ha, år.
Stamveden såldes i detta fall som massa ved för 150 584 kr och flisen för 36 000 kr. Intäkterna från dessa 0,8 hektar har således uppgått till 186 584 kr. Kostnaden för skörd, flisning och skotning uppgick till 53 837 kr.
Beståndet var 0,8 hektar stort och 24 år gammalt och gav således en ekonomisk ersättning på 132 747 kr. Kanteffekten kompenserades genom reglering av arealen. Detta ger omräknat till per hektar och år 6 900 kr/ ha, år.
Etableringskostnaderna uppgick till följande belopp:
markberedning, plantering (1 100 plantor/ha), skötsel 12 000 kr/ha
ogräsbekämpning de första två år 3 000 kr/ha
Totalt 15 000 kr/ha
3% ränta på 15 000 kr under 24 år är lika med 15 000 x 1.0324 , vilket ger 30 500 kr/ha, Detta ger 1 300 kr per ha och år.
Även om just denna plantering inte var inhägnad, tas inhägnadskostnader ändå med i beräkningen för att göra denna kalkyl mera allmängiltig. Stängselkostnad av ett större fält och beräknat på samma sätt ger 1 400 kr/ha och år (Christersson, 2013).
Total årlig kostnad per hektar är 1 300 + 1 400 = 2 700 kr/ha,år .
Inkomsterna kommer således att vara 6 900 – 2 700 = 4 200 kr/ha,år
Om vi i stället räknar med 5% ränta, kommer motsvarande inkomster att vara 3 400 kr/ha, år.
Det kan ifrågasättas om någon annan skog i vårt land tidigare kunnat uppvisa ett sådant ekonomiskt utbyte, som här redovisas. Motsvarande produktionsresultat har också uppmätts i andra, fortfarande växande poppel och hybridasp planteringar på bördig mark i södra och mellersta Sverige t.ex. på Näsbyholm, bredvid det nyss skördade, (Figur 1), och på Torup, strax utanför Malmö (Figur 2) samt nästan lika hög produktion på Sätuna strax utanför Uppsala (Figur 3 och 4). Det mest intressanta med dessa ännu inte avverkade bestånd är, att de är i full tillväxt fortfarande och tillväxer med 30 - 40 m3/ha,år (Figur 1-4, 7). Det stora problemet är hur länge det dröjer innan stormen tar bestånden.
Energiförhållanden
Som påpekats tidigare, men som inte kan framhållas för många gånger, är tillgången på energi i form av ljusinstrålning enorm i vårt nordliga land. En varm och solig sommardag i södra Sverige strålar det ner en mängd energi från solen på en kvadratmeters yta, som är lika stor som den mängd energi, som finns i en liter olja. Alltså, en riktigt vacker sommardag i södra Sverige, en kvadratmeter, en liter olja. Glöm aldrig det!
Som vi alla vet ger 1 m3 aspved ca 2 000 kWh värme, eller 700 kWh el, eller 120 liter etanol (jäsning, verkningsgrad 35%) plus motsvarande mängd energi i olika restprodukter, eller 280 liter metanol (förgasning, verkningsgrad 60%) pluss mindre mängder restprodukter (Börjesson, 2007). Dessutom är det bra att komma ihåg, att det binds upp ett halvt ton koldioxid vid tillkomsten av 1 m3 aspved.
Med en instrålning uppgående till 973 kWh/m2,år på Näsbyholm och med en produktion av vedbiomassa ovan jord och under bark på 29 m3/ha,år, når vi i detta poppelbestånd en effektivitet i ljusabsorptionen för produktion av vedbiomassa ovan jord och under bark på 0,6%. Tänk vad endast någon enstaka promilles ökning i ljusabsorptionseffektiviteten hos något trädslag, hos någon proveniens eller hos någon klon skulle innebära för vedproduktionsresultaten. Inte konstigt att speciellt genetiker är populära bland skogsfolk.
Maximal produktion
Vill man åstadkomma ännu högre tillväxt med i dag befintligt växtmaterial, kan detta åstadkommas genom gödsling och bevattning (Figur. 5). Om detta sedan kan göras ekonomiskt och energimässigt hållbart är en helt annan fråga. Testerna genomföres för att utröna olika poppelkloners verkligt maximala tillväxtpotential.
Fortfarande produktiva poppelplanteringar
Ovan antydda, äldre poppelplanteringars förhistoria är följande. Sångletorpsplanteringen är 32 ha stor och planterades 1991 med hybridpoppelklonen OP 42. Den diametermättes under åren 1999 – 2003 (Figur 6) och avverkades redan 2004. Produktionen uppgick till 6 000 m3 massaved och 5 000 m3 flis. Totalt ger detta en medelproduktion på 8 ton TS, eller 24 m3 per ha och år, och observera detta under en produktionsperiod av endast 13 år och från början (Christersson, 2011).
Jämför man med Näsbyholmsresultaten så framgår klart, att Sångletorps-planteringen avverkades alldeles för tidigt. Men den tidiga avverkningen berodde inte på några skogsmannamässiga överväganden utan på helt andra orsaker. I dag är en andra generationens poppelplantering på samma rötter i full sving och ger ännu intressantare resultat (Övergaard,R. och Böhrlenius,H. per. kom.).
I Sångletorpsplanteringen framkom också mycket betydelsefulla skillnader i vad som avser betydelsen av tidpunkten för avverkning kontra tillväxt hos den efterföljande, andra generationens poppelplantering. En tredjedel av de 32 hektaren avverkades veckan innan midsommar och resten i början av augusti. De först avverkade stubbarna sköt betydligt färre skott och mycket klenare sådana än de stubbar, som avverkades senare. Förklaringen till detta är följande.
Ett träds hela tillväxt på våren, innan bladverket är fullt utvecklat, är helt beroende av den i roten på hösten upplagrade energin i form av olika sockerarter, stärkelse och ev. lipider och proteiner. Vid midsommartid är denna upplagrade energi i roten slut. Den har transporterats upp till trädens kronor och använts vid trädens tillväxt tidigt på våren innan trädens nya bladverk helt har kunnat ta över energilevererandet. Avverkas beståndet vid midsommartid, finns mycket lite energi kvar i rotsystemet för att skjuta nya skott året därpå. I de delar av planteringen som avverkades 6 veckor senare, hade ett ordentligt bladverk hunnits utvecklas och påfyllnaden av ny energi i rotsystemet hade kommit så långt, att skottskjutningen på stubbarna året därpå blev enorm.
Av detta lär vi oss, att om man vill ersätta befintligt poppelbestånd, skall beståndet avverkas kring midsommartid, för då får man en mycket svag skottskjutning på stubbarna året därefter. Skott som är lätta att ta bort och som inte hindrar stubbrytning. Vill man däremot satsa på en andra generations poppelplantering på befintliga stubbar, skall man helst skörda på vintern, då träden har hunnit att bygga upp ett ordentligt energiförråd i rotsystemet. De kan då skjuta upp till 50-100 skott per stubbe. Stubbskott som har en alldeles enorm tillväxtpotential. I ett bestånd i Kadesjö uppmättes ett stubbskott, som var 11 m långt 3 år efter det att träden avverkats (Birger Hjelm, per.kom.).
Poppelplanteringen i Kadesjö (Figur 7) anlades samma år som den i Sångletorp och på samma typ av nerlagd jordbruksmark, nämligen mellanlera. Planteringen är 8 ha stor och består av 6 ha, som är planterat med poppelklonen OP 42, och 2 ha som är planterat med h-aspkloner, den sk. Ekebomixen (P. tremula x P.tremuloides), alltså svensk asp korsad med amerikansk. Allt avverkades 2011, då en del träd var över 30 m höga. Orsaken till planteringens tidiga avverkning var dess utsatta läge på Västerlen för vinterstormar. De grövsta stammarna såldes som kubb, resten av stammen ner till 10 cm blev massaved och resten flisades. Vid avverkningen skildes det inte på poppel och h-asp, Den totala volymen av avverkad ved uppgick till 26 m3 eller 9 ton TS per ha och år.
Andra generationens poppelplantering
Den verkligt goda ekonomin i en poppelplantering kommer i andra generationen, då stubb- och rotskott står för återväxten och då ogräsbekämpning och inhägnad är obehövlig. Dessutom tyder alla resultat hittills på att tillväxten blir något högre (R.Övergaard och H. Böhrselius per.kom.). Exempel på andra generationens poppelplanteringar finns i dag på Sångletorp och Kadesjö, 11 respektive 5 år gamla, 32 respektive 8 ha stora.
Uppslaget på den ytan som avverkades i augusti på Sångletorps-planteringen var enormt. En tät och nästan ogenomtränglig ”djungel” utvecklades. Redan efter 4 år gallrades en liten parcell på ett par hundra m2, på vilken tillväxten årligen har uppmäts (Figur 6). Resultaten visar en klar trend. Tillväxten på en andra generations poppelplantering är avsevärt mycket högre än på den första. Detta framgår mycket klart, om man t.ex. jämför stamdiametrarna efter 11 år i den första och andra generationens poppelplantering, och om man samtidigt har i minnet, att i den första generationens plantering stod där 1 000 stammar per ha, medan det står 1 700 i andra generationens.
Alltför stor vikt vid absolutvärden skall dock inte läggas, eftersom mätytan är synnerligen begränsad. Men den är vald så, att den skall utgöra ett medeltal för hela planteringen och alla kant effekter har undvikits. Så därför kan trenden anses klar. Forskare från Alnarp genomför i dag omfattande gallringsförsök i den 32 ha stora, andra generationens poppelplantering (Övergaard, R. och Böhrlenius, H., per. kom.).
Andra generationens poppel- och h-aspplantering är nu i full tillväxt på Kadesjö. Åter igen framträder det gamla, välkända mönstret, att poppeln skjuter ett mycket stort antal stubbskott, men nästan inga rotskott, och att förhållandena är de direkt motsatta hos h-aspen. Rotskottskjutningen hos h-aspen är så kraftig, speciellt antalsmässigt, att andra generationens planteringar måste gallras och detta kanske flera gånger under omloppstiden.
Däremot pekar preliminära resultat från den 7 år äldre andragenerationens poppelplantering i Sångletorp på, att detta inte är befogat i en andra generationens plantering av poppel, speciellt inte om veden skall användas för energiändamål. Här sätter självgallringen in mycket tidigt. Så även om stubbskottens antal första året efter avverkning kan uppgå till 50 - 100 skott per stubbe, är självgallringen så effektiv, så att efter 5 – 7 år finns det endast 3 – 5 skott kvar per stubbe. Å andra sidan är dessa skott magnifika.
Nya planteringsmetoder
Nya metoder att plantera poppel är under utveckling. Nästan alla här redovisade poppelplanteringar har gjorts med barrotplantor, uppodlade i plantskolor från 10 cm långa sticklingar. I gamla tider planterades poppeln delvis med en meter långa sättkäppar, som grävdes ner en halv meter i marken. I dag testas en rad olika sticklingslängder på SLU (Adler, A. och Karcic, A., per. kom.)
Men en helt ny teknik testas för närvarande i Skåne och Uppland. Idén väcktes, då det befanns att stora, ofta bördiga marker med god vattenhållande förmåga, kunde ställas till energiskogsodlingens förfogande. Markerna var dock ofta mycket frostlänta speciellt på vår, sommar och höst, dvs. under vegetationsperioden. Men denna typ av säsongsfrost är markbunden, en eller två meter upp i luften förekommer den inte.
En poppelplantas mest frostkänsliga delar är förlagda till skottens streckningszoner, som alltid är belägna några millimeter bakom toppmeristemen. I dessa delar sker skadorna redan vid – 1,5 o C, medan stammem och plantan i övrigt kan tåla sommartemperatur ner mot -3 till -5 grader och kanske ännu lägre, beroende på vilken klon det är fråga om.
På grund av ovanstående funna fakta, testades med början 1993 på en verkligt sommarfrostbenägen ängsmark i södra Skåne det, som kom att kallas långa sticklingar. De är 3,5 - 4 m långa, och tillverkas av 2 eller 3 år gamla stubbskott av poppel. De borras ner med maskinborr en meter i marken. De skyddas mot älg, kronhjort och sork med skydd av olika slag (Bild 2 och 3), eller så hägnas helt enkelt hela området de första 10 åren. I det senare fallet skyddas dock inte träden mot sork. Men de nuvarande skydden är långt ifrån färdigutvecklade. Här finns plats för nya innovationer.
Träd av de bästa klonerna i denna första plantering med långa sticklingar på Karls Mosse i Skåne är i dag 23 år gamla och 30 m höga och har en diameter, som är över 50 cm. Ett sådant träd innehåller mer än 2 m3 ved.
Efter de lyckade, första försöken med långa sticklingar på Karls Mosse, har några enskilda, långa sticklingars individuella utveckling följts upp i detalj i Örbyhus och mätts varje år (Figur 8). Med dessa resultat som bakgrund, kan man sammanfattningsvis notera, att långa sticklingar efter 5 år växer med mellan 2 till 3 cm i diameter och 2 m i höjd varje år, och gör så under den period då sticklingarna är 5 till 10 år gamla.
Resultaten från Karls Mosse visar vidare, att samma diametertillväxt fortsätter åtminstone tills träden är 23 år gamla och stammarna mer än 50 cm i diameter. Höjdtillväxten minskas däremot ner till 1 m eller mindre per år, eftersom trädhöjden efter 23 år bara når upp till 28 – 30 m.
Mätningarna på de individuella träden visar också, att trots att några individer är av samma klon och växer vid sidan av varandra, kan de uppvisa relativt stora skillnader i tillväxt (Figur 8, klon SRF 74). Ett förhållande som har iakttagits på många andra planteringar.
Mätningarna på de individuella träden visar också, att trots att några individer är av samma klon och växer vid sidan av varandra, kan de uppvisa relativt stora skillnader i tillväxt (Figur 8, klon SRF 74). Ett förhållande som har iakttagits på många andra planteringar.
Mätningarna på de individuella träden visar också, att trots att några individer är av samma klon och växer vid sidan av varandra, kan de uppvisa relativt stora skillnader i tillväxt (Figur 8, klon SRF 74). Ett förhållande som har iakttagits på många andra planteringar.
Denna nya planteringsmetod med långa sticklingar har varit så framgångsrik, att den testas i dag av SLU på all slags mark. De långa sticklingarna odlas upp i sticklingshäckar och skördas efter 2 eller 3 år (U. Johansson, per.kom.). Sticklingarna klipps antingen sent på hösten, när bladen fallit av eller tidigt på våren, då tjälen släppt. Sticklingarna kvistas och de klipps 3,5 - 4 m långa från basen (obs! från bassen). Sedan borras sticklingarna ner omedelbart med maskinborr. Denna metod fungerar dock inte på stenig mark, då det är praktiskt taget omöjligt att få ner borren en meter på denna typ av mark. Och obs! en meter ner i marken skall sticklingarna, annars är det stor risk att försommartorkan tar dem första året.
HYPOTES
Tester med långa sticklingar går i dag vidare och olika förbands inverkan på totalproduktionen undersöks på ett försöksområde strax öster om Vombsjön (J. Månsson, per. kom.) och på Häckeberga (B. Nilsson, per. kom.) i Skåne. Förbanden varierar från 5 x 5 m ner till 1 x 2 m. Den bakomliggande hypotesen är, att med långa sticklingar av nyförädlat poppelmaterial är det möjligt, att på 15 år och utan markberedning och skötselåtgärder men med viltskydd producera 500 m3/ha vedbiomassa ovan mark i en första generation och 600 m3/ha i en andra.
Inhägnad eller stamskydd
Med de produktionsresultat som här redovisas är det oansvarigt att plantera poppel utan stamskydd eller utan hägn, åtminstone de första 10 åren. En inhägnad betingar i anläggningskostnad 100 kr per löpmeter, lite lägre kostnad i söder och lite högre i norr, beroende på konkurrensen. Det kostar 25 kr löpmetern att ta bort en inhägnad. Räknar man stängselkostnader på lång sikt, så finner man, att det kostar c:a en tusenlapp per ha och år, om man räknar med 5% ränta och med tre generationers poppelodlingar på ett tio hektar stort område (Christersson, 2013).
Detta betyder, att av kanske producerade 25 - 30 m3/ha och år, går 4- 5 m3 åt till att betala inhägnaden. I denna kalkyl ingår dock inte den ofta frekventa tillsyn, som på vissa stormutsatta och älg- och kronhjortstäta områden kan behöva tillgripas. Däremot förmodas inhägnadskostnaderna kunna nedbringas något, om man kan flytta använt stängsel efter t.ex. första generationen. Men i så fall skall man kanske använda sig av klena vattenledningsrör istället för impregnerade trästolpar. Även här välkomnas nya, djärva innovationer.
Stamskydden behöver utvecklas vidare (Bild 3). Kan man använda sig av rundbalsnät kostar det några kronor per stam, medan plastcylindrar kostar 15 kr stycket. Individuella skydd med hönsnät eller viltstängselnät är också tänkbart.
Skador
Plantering av poppel och h-asp har förekommit i Sverige långt innan oljekrisernas decennium. Dessa planteringar har dock oftast misslyckats på grund av olika skador och på grund av långa omloppstider, under vilka alltid någon skada dikit upp och fått fäste i en plantering. Detta är en av orsakerna till varför vi i dag väljer att odla under betydligt kortare omloppstider. Skador på poppelplanteringar behandlas i detalj i boken: Papperspopplar och energiträd av mej. Här följer endast en sammanfattning.
De skador som är de i särklass mest betydelsefulla är attacker av rötsvampar. De angriper själva stamveden inifrån. Det är därför, som det är så viktigt, att endast plantera kloner med en viss, påvisad resistens. Men tyvärr vet vi mycket lite om klonvariationen och mycket tyder på, att det är ett träds näringsstatus som avgör, om angreppen av svampen skall misslyckas eller ej. För svampsporerna finns som bekant över allt.
Gödslingsförsök på Malins Hed antyder, att ett träd med god näringsstatus angrips ej av rötsvampar, och är ett bestånd angripet kan ett par års ordentlig gödsling minimera angreppet. Skadornas utbredning och omfattning och svamparnas biologi utreds i Alnarp med Professor Jonas Rönnberg och Doktor Anna Gunulf i spetsen.
Bladrostsvamparna Melampsora och Massonina kan vara besvärande. De angriper dock oftast bladen så sent på året, att dess inverkan på tillväxten kan ifrågasättas. Däremot misstänkts ett samband mellan angrepp av bladrostsvampar och trädens vinterfrosthärdighetsutveckling. Lärkträd bör inte finnas i närheten av poppelplanteringar, eftersom dessa bladrostsvampar värdväxlar med detta trädslag.
Av insekter är det främst klubbhornsstekeln som bekymrar. Den ”ringbarkar” framför allt själva basen av det nya toppskottet, varpå höststormarna bryter av det långa toppskottet just där insekten har ringbarkat. Större aspvedsbocken borrar centimeterbreda gångar i stammens inre. Detta i sig ställer inte till med så stor skada. Problemet är att med insekten följer också sporer av rötsvampar med in i veden. Röda aspglansbaggen angriper i vissa lägen i enorma skaror men dör bort efter tre-fyra veckor. Den gula poppelstekeln kan kaläta hela bladverket hos en ettårig lång stickling. Den angriper dock endast någon enstaka individ, än så länge, är bäst att tillägga.
Frost under vegetationsperioden skadar unga poppelplantor svårt. Redan några få grader under noll kan ställa till förödande skador. Under vintern skadas de kloner som hittills testats i Skåne om temperaturen sjunker ner under minus 23 - 25 grader. Några få kloner i Norrland tål betydligt lägre temperaturer under vintern, men skadas av samma temperaturer som ”Skåneklonerna” under vegetationsperioden. Frostsprickor i stammen förekommer i hela landet, speciellt i glesa bestånd, där solen kommer åt att värma upp sydvästsidan av vissa stammar.
Eftersom all poppelplantering skall hägnas eller skyddas med individuella skydd, kommer betande och gnagande skadegörare ej åt plantorna och träden. Dock stänger inter alla skydd ute sork. Över mark skadar åker- och skogssorken och under vattensorken. Skadorna åstadkommes genom barkgnag och/eller avbitning både av förvånansvärt tjocka huvudrötter och tunna sidorötter. Detta gäller barrotsplantor och korta sticklingar. Inga långa sticklingar är än så länge angripna av någon art av sorksläktet.
Poppeln är minst lika vindkänslig som granen. Skillnaden är att medan granstammarna av stormen ofta bryts av i mindre längder, faller nästan alltid poppelstammarna hela till marken. Poppeln är som bekant ett pionjärträd och faller därför med mycket mindre rotvälta än granen.
Hagelstormar under vegetationsperioden trasslar sönder de unga översta bladen och kan t.o.m. bryta av grenarna i det övre grenvarvet.
Allt nytt växtmaterial av poppel- och Salixsläktet (trädformade arter) och de nya planteringsmetoderna testas i dag i försöksodlingar öster om Vombsjön i södra Skåne. Visningar anordnas ofta under sommarhalvåret, ring gärna 0760 16 80 28.
Litteratur
Börjesson, P. 2007. Bioenergi från jordbruket – en växande resurs. Bilagedel, Statens Offentliga Utredningar, SOU 2007:36, Stockholm.
Christersson, L och Verwijst, T. 2006. POPPEL. Sammanställning från ett seminarium vid Institutionen för lövträdsodling, SLU, Uppsala.--- ISSN 1653-5375, ISBN 91-576-7155.7
Christersson, L. 2011. The potential for production of biomass for biofuels by the cultivation of hybrid poplar and hybrid aspen in the south of Sweden.---in: Ecomomic Effects of Biofuels Production. ed: M.A. dosSantos Bernardes, INTECH.
Christersson, L. 2013. Papperspopplar och energipilar.--- Textorama, Sweden, ISBN 978-91-980827-1-5. pp 334.
Christersson, L. 2015. Remarkable economic and energy-based income from a harvested poplar plantation in the south of Sweden.---Submitted to Biomass & Bioenergy.
Linder, S. och Lohammar, T. 1982. Växter som solfångare…. Forskning och Framsteg, nr 7: 20-23.
Rytter, L, Johansson, T., Karacic, A., and Weih, M. 2011. Investigation for a Swedish research program on the genus Populus.---SkogsForsk, Uppsala, Sweden.
Sirén, G., Perttu, K., Eckersten, H., Linder, S., Christersson, L. and L. Sennerby-Forsse.1983. Energy Forestry.---The National Swedish Board for Energy Sources Development (NE). Rep 11.
YTTERLIGARE LÄSNING: Papperspopplar och energipilar (2013) av Lars Christerrsson, pp 334 ISBN 978-91-980827-1-5-