20150108

Ett försiktigt närmande

(Kalla eko-fötter?) i UNT31/1 2015

Börjar de ekologiska odlingsmetoderna att alltmer närma sig de konventionella? Börjar alla dessa förespråkare för ekologisk odling, både professionella och amatörer, känna marken gunga under fötterna? Frågan kan ställas, nu när de fyra SLU-professorerna har publicerat sin bok: Den ekologiska drömmen, eller kanske borde den heta Den ekologiska domen.

Generalsekreteraren i Naturskyddsföreningen föreslår nu en ny odlingsform för lantbruket, som han kallar Agroekologisk odling. I den skulle man kunna tillåta en viss användning av både handelsgödselmedel och ett försiktigt utnyttjande av bekämpningsmedel. Dessutom ryktas det om att Naturskyddsföreningen kan tänka sig ett försiktigt utnyttjande av genmodifierade grödor. Är detta korrekt? Samtidigt hävdar ledande biologer att vi borde välkomma främmande arter av djur och växter, när de försöker etablera sig i Sverige.

Både EPOK (Centrum för ekologisk produktion och konsumtion) och Naturskyddsföreningen håller i debattartiklar i UNT med om att ekologisk odling ger mindre skördar än konventionell odling, och att kreatursgödsel ger mer kväveläckage än handelsgödsel (varför? se min blogg).

Medelvärdet på kväveläckaget från åkrar i södra Sverige är c:a 20 kg/ha och år. Samtidigt är det atmosfäriska nedfallet lika stort. Det kvävet kommer från industriernas utsläpp i Europa, och förs till vårt land med vindarna. Under sådana förhållanden har jag svårt att beskylla Sveriges bönder för kväveläckaget till Östersjön.

Men kväveläckaget är ett problem oavsett var det kommer ifrån. En möjlighet att lösa problemen är att tillämpa den så kallade ”stråkodlingsmetoden”, i vilken man lägger in stråk av energiskog i åkrarna på ett strategiskt sätt. På så sätt kan pilen och poppeln ta upp det kväve som läcker från t.ex. mellanliggande vetefält (för mer detaljer: se min blogg). Denna metod ger både miljö- och energivinster i kombination!

EPOK menar dock att en skördeminskning på 30 till 60 % i Sverige, vilket anges av de fyra professorerna, är för högt. Som belägg för detta hänvisas till en ”metaanalys” i Kalifornien med skördesiffror från olika delar av världen. Varifrån resultaten är tagna framgår inte av undersökningen. Inte heller redovisas, vilka gödslingsnivåer man applicerar eller vilka tidsaspekter det är frågan om. Allt detta är däremot klart redovisat i de fyra professorernas bok. Med ”metaanalysen” kommer man fram till att skördeminskningen stannar vid 20%. Hur man kan jämföra resultat från klart preciserade och definierade försöksuppläggningar under svenska förhållande med icke identifierade och definierade försöksförutsättningar från lite här och där i världen, förstår jag inte. Men det är som alltid, när man diskuterar ekologisk odling, alltid samma svepande sammanfattningar, som egentligen inte säger någonting.  Det är i detaljerna som djävulen avslöjar sig.

Naturskyddsföreningens mesta kritik i UNT mot boken ägnas åt att den inte nämner något om biologisk mångfald. Men låt oss då ta upp och diskutera även den detaljen. Tyvärr är tilldelat debattutrymme alldeles för litet för en uttömmande debatt, varför jag tvingas hänvisa till min blogg. Där ser man, att jag, och många med mej anser, att få begrepp är så övervärderade som biologisk mångfald av dagens politiker och journalister.

Tänk att det skall vara så svårt att förstå, att det spelar ingen roll om en blomma är röd, gul eller blå, bara bladen är gröna.

 För det första så gället inte omvårdnaden om den biologiska mångfalden encelliga djur och växter, märkligt nog. Dessa är organismer som har minst lika stor betydelse för människans överlevnad som de flercelliga.

För det andra är det den genetiska variationen inom den biologiska mångfalden, och då speciellt inom de 30 arter, som hela mänsklighetens livsmedelsförsörjning vilar på, som det är så väsentlig att bevara, nu när vi vet, att klimatet verkligen håller på att ställa till det.

För det tredje finns det i dag i Sverige 90 000 flercelliga arter, som är ordentlig beskrivna och katalogiserade. I hela världen finns det 1,8 miljoner. Men, och detta är det viktiga, ledande biologer världen över räknar med, att det finns ytterligare mellan 5 och 100 miljoner flercelliga arter till i vår värld, som ännu inte är upptäckta. Det borde vara mycket mer väsentligt att leta upp och beskriva vad mänskligheten skulle kunna ha för nytta av någon av dessa ännu oupptäckta arter, än att till varje pris hålla liv i varenda art vi känner i dag.

Om nu förespråkarna för ekologisk odling börjar få kalla fötter, så låt oss då gemensamt satsa på närodlat och djurhälsan samt på vettiga djurtransporter och acceptabla slaktmetoder. Och så måste vi, tyvärr, börja äta mycket mindre kött.

Lars Christersson, SLU, professor emeritus (larschristersson.blogg.se)