Utkast: Mar. 30, 2015
Inga skyttegravar i ekodebatten
Publicerat i UNT 30/3 -15
Fem fristående och oberoende skogs- och lantbruksjournalister, alla ledamöter av Skogs och Lantbruksakademien, informerar på UNT/debatt alla oss forskare på SLU om, vad vi skulle ha gjort och vad vi borde göra i framtiden. Och gör vi som de föreslår, så skall vi få se, att det säkert kommer att gå bra. Men vad är det egentligen de säger och föreslår?
Man talar om för oss, att det är hög tid för oss att kliva upp ur skyttegravarna. Men vi har inte grävt ner oss i några skyttegravar.
Vi slåss helt öppet och ärligt med näbbar och klor och med blanka vapen om våra ekonomiska anslag från forskningsstiftelser och fonder och EU. Denna fight pågår ständigt i korridorer och på seminarier och i den allmänna debatten och sedan går vi och fikar i fikarummet. Och så skall det vara på ett Universitet. Ett Universitet är ingen syförening, där alla skall tycka lika. Den dag alla tycker lika på SLU, går världen under.
Ett Universitet får aldrig bli statiskt, då dör det. På ett Universitet är det många, starkt stridande viljor, och det skall vara många, starkt stridande och drivande viljor på ett väl fungerande Universitet. Ur strid och kiv och kaos föds de stora idéerna.
Just nu ger, mycket förtjänstfullt, UNT oss möjligheter på tidningens debattsidor att offentligt diskuteras ekoodlingens fördelar och tillkortakommande vis a vi den konventionella odlingen. Detta är en möjlighet för oss forskare att informera allmänheten om vilka ideér och projekt och diskussioner, som är på gång vid vårt Universitet-
De fem journalisterna skriver, att helt nya odlingssystem borde tas fram. Tyvärr lämnar de inga hjälpande detaljer, om hur detta skall gå till, utan endast vidlyftiga, allmänt hållna önskemål, i stil med att vi skall odla med naturen inte mot den. Vem det nu är som försökt det sistnämnda? Sådana formuleringar har varit aktuella, sedan vi började diskutera svenskt lantbruks effektivitet i slutet av 1800-talet.
De fem poängterar vidare att ” naturen klarar av konststycket med en förbluffande hög effektivitet, och utan vare sig industriellt tillverkade bekämpnings- eller gödselmedel, som kräver fossil energi, att förvandla sol, vind och vatten till föda, foder och fiber”. En intressant fråga är, om det är någon av de fem journalisterna, som har en aning om växternas verkliga effektivitet, när det gäller att omvandla solenergin till användbar biomassa i olika former, speciellt om man inte gödslar ordentligt och håller efter ogräset. Svar: Kommer någon gröda upp i en effektivitet på över en procent (1 %) vid ljusabsorption av infallande strålningsenergi kan man skatta sig lycklig. Så är det med den effektiviteten.
De fem journalisterna diskuterar vidare också perent vete, naturliga bekämpningsmedel. precisionsgödsling, erosion, kväveläckage, slammutnyttjande, mm.mm.
Men hallå där, allt det här uppräknade har vi på SLU hållit på med i 30-40 år ibland ännu längre. Var har Ni hållit hus under denna tid?
Om det vi gör på SLU inte är tillfyllest för de fem journalisterna, får de mer än gärna komma med egna, nya, friska idéer och uppslag (i likhet med t.ex. stråkodling, skottskogsbruk, se min blogg). Men de nya idéerna skall bygga på vetenskapliga fakta och beprövad erfarenhet, inte en massa flum om Moder jord och Fader väder. Det överlåter vi med varm hand till politiska partier och olika intresseorganisationer.
Lars Christersson
larschristersson.blogg.se